Blyerts på papper 11,4 x 14,2 cm. (bildyta 9,7 x 11 cm), inklusive ram 30 x 32 cm. Signerad och daterad Bruno Liljefors - 85.

PROVENIENS
Britt Liljefors (1891-1971), dotter till Bruno och Anna Liljefors, gift med kyrkomusikern Otto Nordlund;
deras söner Styrbjörn (1913-2003) och Ulf Nordlund (1914-2002);
Gunne Stenwall, f. Åkerlund (1919-1992), gåva från ovanstående
Auktion, Stockholm, Uppsala Auktionskammare, Important spring sale, 15-18 juni 2021, nr. 683 (42500 Sek);
Åmells Konsthandel

Bruno Liljefors och Anna Olivia Olofsson gifte sig våren 1887 efter att ha förlovats året innan. De hade känt varandra sedan barndomen, då familjerna Liljefors och Olofsson hade ett nära umgänge. Catharina Lundegårdh, barnbarn till Liljefors, har beskrivit henne som en vacker och charmig kvinna och en utpräglad sällskapsmänniska (Naturens språk, Bruno Liljefors och hans värld, 2022, s. 76) Samtidigt skall hon ha haft en allvarlig sida med en tendens till djupsinne och melankoli. Hon delade Brunos intresse för konst och var själv en skicklig tecknare. I sin ungdom ägnade hon sig åt landskaps- och porträttmåleri och liksom Bruno drömde hon om att bli konstnär. Omkring 1882 utförde hon ett självporträtt (Lundegårdh, op. cit., färgbild s. 69) (fig. 1). Det var medan Liljefors studerade på Konstakademien 1879-1882 som han på allvar började uppvakta henne. 1883 flyttade familjen Olofsson till till gården Thorsätra utanför Sigtuna. Liljefors besökte ofta Thorsätra för att jaga med hennes yngre bröder, men också för att träffa Anna (Lundegårdh, op. cit., s. 71). Äktenskapet med Anna varade fram till 1895 då Liljefors gifte om sig med hennes yngre syster Signe.

Liljefors har avporträtterat sin blivande hustru sittandes vid ett bord, stödjande ena armbågen mot bordskivan och handen som stöd för hakan. Teckningen har troligtvis tillkommit i Qvarnbo utanför Uppsala där Liljefors 1885 lät uppföra ett hus och ateljé.

Bo Lindwall och Lindorm Liljefors, Bruno Liljefors, 1960, s. 68 har påpekat att det centrala i Liljefors porträttkonst är den avporträtterades blick:

”Det är alltid blicken, vaksam, hypnotiserad eller hypnotiserande, som fängslar starkast i hans porträtt. Det var ofta ögonen som kom honom att inspireras /".