Olja på duk nedlagd på träpannå, 24 x 26,5 cm, inklusive ram 40 x 43 cm. Signerad Severin Nilson.

A tergo betitlad ’Oktorp, Halland’ samt påskrift ’Severin Nilson målar i Halland 1870-talet’

När Severin Nilson utför auktionens målning befinner han sig i Oktorp i Halland, den miljö som mer än någon annan låg honom varmt om hjärtat. Han är nyss hemkommen från Paris, dit han anlänt i sällskap med vännen Ernst Josephson 1873 och där han under tre år hade varit elev till Leon Bonnat - den framstående franske konstnären som var god vän med både Edgar Degas och Édouard Manet och som i sin tur en gång i tiden själv hade studerat för Eugène Delacroix. Bonnat predikade inte bara naturalistisk exakthet utan inpräntade i sin svenske elev även vikten av att måla sina motiv på plats, vilket vid denna tid var en allt annat än självklar tanke för de flesta konstnärer.

Att Severin skulle komma att följa Bonnats uppmaning när han återvände till Sverige framgår av det nu aktuella verket. Här skildrar konstnären sig själv i full färd med att idka friluftsmåleri. Vi ser honom sittandes på en liten fällbar pall med halmhatten på huvudet. Till höger har han ett parasoll som skydd mot ett alltför starkt solljus och till vänster får en stol utgöra underlag för målarlådan. På fältstaffliet står en stor målarduk vars motivs fullbordan upptar konstnärens fulla koncentration.

Auktionens målning visar vilken framstående målare Severin Nilson var i sina bästa stunder på 1870-talet. Trots att han här arbetar i ett mycket litet format och med en fri och frisk penselskrift, lyckas han återge sina anletsdrag så skickligt att man utan minsta tvekan känner igen honom. På samma sätt som Severin Nilsons berömda ”Den lille kungen i Oktorpsgården” (såld för 920.000 kronor på Bukowskis våren 2005) utgör konstnärens främsta folklivsskildring, så tillhör auktionens målning en av konstnärens finaste friluftsskildringar. Utan att på något som helst sätt kunna sägas vara en impressionist får man inför denna skildring av friluftsmålaren Severin Nilson ändå vissa associationer till de tidiga impressionisternas bildvärld. Det relativt upplösta måleri som han uppvisar i detta verk står också ut i ett svenskt perspektiv, vid en tid då det spirande friluftsmåleriet fortfarande präglades av en betydligt mer finmejslad penselskrift.

Redan som liten pojke hade Severin Nilson visat en stor konstnärlig talang, vilket väckte uppmärksamhet i den fattiga uppväxtmiljön på den halländska landsbygden. Tack vare att traktens prost ordnade mecenater från Göteborg, så kunde han börja studera på Konstakademien i Stockholm 1865. Under akademieåren tilldelades Severin Nilson ett stort antal lovord och 1870 belönades han med kungliga medaljen. På Konstakademien lärde Severin känna Ernst Josephson. Trots att de kom från helt väsensskilda bakgrunder blev de mycket goda vänner och via Josephson fick Severin Nilson en vidgad kulturell bildning. Inte bara konst utan också litteratur och musik blev stående inslag i deras givande diskussioner. Under åren 1869-71 tillbringade de båda vännerna somrarna tillsammans i Mariefred, där det gavs goda möjligheter till både friluftsmåleri och mer frivola nöjen med traktens unga damer och ett par år senare reste de båda, som nämnts, till Paris.