PALANDER AF VEGA, LOUIS. Handskrivna samt maskinskrivna memoarer. enligt familjen dikterade till dottern Louise som även skrivit ned detta på maskin. Efter 1915. Omfattar 180 handskrivna blad samt 275 maskinskrivna blad. Komplett.

180 blad, handskrivna på båda sidor på randat papper (numrerade: 1-31, 31a, 32-107, 107a, 107b, 108, 108a, 108b, 108/4, 109, 109a, 110-119, 119a, 120-171). Rättelser i rött här och var, sid 103 med mindre egenhändigt skriven lapp (tillägg) av Palander, även vid sidan 78 och 107b, sid 156 och 157 med inklistrat litet fotografi.
Bladen löst liggande i en samtida mapp, på framsidan en etikett med egenhändigt skriven av Louis Palander af Vega "Mina Minnen L Pa", något nött och fläckad.
Samt 275 blad, maskinskrivna och insatta i pärm på samma text, titelbladet egenhändigt signerat av tidigare ägare, Gabriel Cronstedt 1955. Mått ca 445x280 mm. samt 310x260 mm.

Louis Palander (1842–1920), adlad 1879 af Vega, var svensk sjöofficer född i Karlskrona 1842. Efter examen deltog han på flera expeditioner till Medelhavet, Sierra Leone och Liberia. Han deltog också i Nordenskiölds expedition till Spetsbergen 1868 på ångaren Sofia samt 1872-1873 på ångaren Polhem. 1878 var Palander kapten för Nordenskiölds Vegaexpedition som hyllades världen över efter historiens första genomsegling av Nordostpassagen. 1901-1905 var han sjöminister och blev även amiral i flottan 1910.

Louis Palander författade dessa memoarer mot slutet av sitt liv. Resultatet blev det mest omfattande och viktigaste enskilda dokument som finns om hans liv, och det har aldrig publicerats.
Memoarerna tar sin början i Karlskrona 1842 med födelsen och porträtt av föräldrarna. Efter skolgången beskriver Palander kadettiden på Karlberg, långresorna med flottans skepp, så småningom polarexpeditionerna inklusive Vegas färd, och den fortsatta karriären i flottan, vid hovet och inom politiken.
Memoarerna skrevs under åren kring 1910 när Palander pensionerades från flottan. En anteckning nämner året 1908 “när detta skrivs” men de förs fram till 1912. Någon riktig avslutning får de inte utan var kanske tänkta att fortsättas. I maskinutskriften finns en fotnot om en händelse 1915.