Flintgods. Sgraffito-dekor av stiliserade blommor, glaserat i blått. Vas omgjord till bordslampa. Höjd exklusive skärm 37 cm.

Josef Ekberg (1877-1945) var en svensk keramiker och formgivare som hade en lång och framgångsrik karriär vid Gustavsbergs Porslinsfabrik. Han föddes i Värmdö, Sverige, och började arbeta på Gustavsbergs Porslinsfabrik redan vid tolv års ålder, där hans far Bernhard också hade arbetat som målare.

Under sin tid på Gustavsberg utvecklade Josef Ekberg en nära vänskap med konstnären Gunnar Wennerberg. Tillsammans skapade de den så kallade sgrafittotekniken, där man applicerar två lager kontrasterande glasyr på ett oförbränt föremål och sedan noggrant skär ut mönster i ytan för att avslöja det inre lagret. Denna teknik presenterades med framgång på Världsutställningen i Paris år 1900 och fångade fabrikens ägare Wilhelm Odelbergs uppmärksamhet.

Ekbergs konstnärliga arbeten på Gustavsberg inkluderade främst föremål dekorerade med sgrafittoteknik eller lyster-glasyr. Hans design kännetecknades ofta av vinrankor, blommor och andra organiska motiv.

Från 1908 till 1917 var Ekberg den konstnärlige ledaren och keramiska formgivaren vid Gustavsberg. Hans verk ställdes ut vid Stockholmsutställningen 1909 och i det svenska industriella paviljongen vid Baltiska utställningen 1914 i Malmö. Han överlät senare positionen som konstnärlig ledare till Wilhelm Kåge.

Under sin tid som konstnärlig ledare och keramisk formgivare på Gustavsbergs Porslinsfabrik experimenterade Ekberg intensivt med glasyrer. Det var i denna period som han utvecklade de blå glasyrerna som skulle bli hans signaturstil.

Dessa blå glasyrer hade en distinkt mattblå-grön färg och skapade en särskild visuell effekt på keramiken. De gav keramiken en känsla av lugn och harmoni, och deras mjuka blå-gröna nyanser skapade en behaglig kontrast till de organiska motiv och mönster som ofta prydde hans verk. Glasyrerna förstärkte också keramikens textur och skapade en känsla av djup och dimension i ytan.