REVELATIONES S. BIRGITTAE, olim à Card. Turrecremata recognitæ
Folio. Helsides träsnittsporträtt av författaren saknas. Genomgående träsnittsinitialer. Titelblad tryckt i rött och svart med träsnittsvinjett (vapensköld). Tryckarens träsnittsmärke på sista bladet. Sidorna har rött snitt, och det finns en inskription med bläck strax ovanför mitten fore edge. Pergamentbandet saknar sina knytband.
Femte latinska upplagan av Birgittas (Sancta Birgitta) uppenbarelser.
Birgitta var dotter till Birger Persson, lagman i Uppland, och Ingeborg Bengtsdotter. Fadern tillhörde landets rikaste jordägare och utmärkte sig, liksom modern, genom djup religiositet. Den heliga Ingrid, som avlidit omkring tjugo år före Birgittas födelse, var nära släkt med familjen. Birgitta fick en omsorgsfull religiös uppfostran och visade redan från sju års ålder tecken på starka andliga upplevelser och visioner. Hennes uppfostran, och särskilt inflytandet från den faster som efter moderns död (ca 1315) tog moderns plats, bidrog till den fasta viljestyrka som senare kom att prägla henne.
År 1316, vid tretton års ålder, gifte hon sig med Ulf Gudmarsson, då arton år gammal. Hon fick stort inflytande över sin make, och deras lyckliga äktenskap resulterade i åtta barn, däribland den heliga Katarina av Sverige. Birgittas fromma liv och stora välgörenhet gjorde henne snart känd vida omkring. Hon stod i kontakt med flera lärda och fromma teologer, såsom Nicolaus Hermanni, senare biskop i Linköping, Matthias, kanik i Linköping och hennes biktfader, Petrus, prior i Alvastra, samt Petrus Magister, som efterträdde Matthias som hennes själasörjare.
Hon vistades senare vid kung Magnus Erikssons hov, där hon gradvis vann stort inflytande. I början av 1340-talet (1341–1343) företog hon tillsammans med sin make en pilgrimsresa till Santiago de Compostela. Under hemresan drabbades maken av sjukdom men tillfrisknade tillräckligt för att fullfölja resan. Kort därefter avled han dock (1344) i cistercienserklostret i Alvastra i Östergötland.
Efter detta ägnade Birgitta sig helt åt ett liv i religiös hängivenhet, askes och fromma gärningar. De visioner hon menade sig ha haft sedan barndomen blev nu allt tydligare och mer frekventa. Hon ansåg att Kristus själv uppenbarade sig för henne, och hon nedtecknade dessa uppenbarelser, vilka fick stor spridning under medeltiden. De översattes till latin av Matthias Magister och prior Petrus.
Birgitta grundade därefter en ny klosterorden, birgittinerna (Ordo Sanctissimi Salvatoris), vars huvudkloster i Vadstena fick rikliga donationer av kung Magnus och drottningen (1346).
För att få sin ordensregel bekräftad och samtidigt verka för en bredare religiös förnyelse reste hon 1349 till Rom, där hon stannade till sin död, med undantag för pilgrimsresor, bland annat till Heliga landet år 1373. I augusti 1370 godkände påven Urban V hennes ordensregel. Birgitta verkade även för att påvestolen skulle återföras från Avignon till Rom.
I Rom gjorde hon stort intryck genom sitt fromma och barmhärtiga liv samt genom sina allvarliga uppmaningar till moralisk förbättring. Året efter hennes död fördes hennes kvarlevor till klostret i Vadstena. Hon helgonförklarades den 7 oktober 1391 av Bonifatius IX (enligt J. P. Hirsch i Catholic Encyclopedia, 1996).
Referenser: Collijn, kol. 82. Klemming 5.
Storlek på bandet ca. 32 x 20,5 x 7,5 cm.