Olja på papp lagd på kartong, 21,6 x 40,9 cm, 30 x 48,5 cm inklusive ram. Signerad och daterad ”Arb-s 64”, ristat i den våta färgen samt sterbhusets monogram”OA”. A tergo intygad av kyrkoherde Erik Thorwald Arborelius (1883-1974), konstnärens son och märkt ”430"

PROVENIENS
Konstnärens sterbhus.
Kyrkoherde Erik Thorwald Arborelius (1883-1974), konstnärens son
Fru Karin Dahlbom, Stockholm

UTSTÄLLNINGAR
Nationalmuseum, Olof Arborelius. Minnesutställning, 10 februari- 10 mars 1943, Nr. 141 som ”Gård i Dalarne, 22 x 37 cm. (utlånad av Fru Karin Dahlbom)

Målad plein air (stifthål i samtliga fyra hörn).

Varje sommar under sina studieår på Konstakademien 1860-65 gjorde Arborelius vandringar i norra Dalarna i avsikt att utföra oljeskisser. Han utgick från sitt föräldrahem i Orsa där hans far var prost. Johan Fredrik Höckert (1826-1866) hade under ett tre månader långt besök i prostgården i Orsa 1858 undervisat Arborelius i denna teknik. Säkerligen uppmuntrades Arborelius till dessa vandringar av Per Daniel Holm (1835-1903), student på akademien 1858-1863, vilken själv varje sommar gjorde vandringar i den svenska fjällvärlden. Genom brev till sina föräldrar känner vi väl till Arborelius sommarvandringar. 1864, året då han utförde den aktuella studien, besökte han Särnatrakten. Han berättar om det vänliga mottagandet i fäbodarna långt från allfartsvägarna där han undfägnas mjölk och tunnbröd. I en beskrivning av en av fäbodstugorna nämner han att det saknas spis men att det på jordgolvet brinner flera eldar. En av väggarna var utvändigt fullristad med runor och latinska bokstäver och han drar den djärva slutsatsen att de ännu begagnades som skrift. I trakten fanns åtskilliga fornlämningar. Han nämner även att allmogens skodon var av fornnordiskt snitt (V. Loos, Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-85, 1935, s. 102). Vid Fjetälvens stränder antecknar han:

"Jag går som genom ett paradis: majestätisk skog på båda sidorna och ljufva blomsterfält vid stränderna. Liljekonvaljer och linnea fylla den milda, klara luften med vällukt."

Och från Idre:

"Bakom dem höga skogen i bakgrunden reste sig Städjan och Nipfjellet med allt väldigare proportioner och längst bort syntes de norska fjellen med skimrande snöfläckar på sina sidor."

Hans iakttagelseförmåga är skarp och han observerar sin omgivning i minsta detalj (op. cit., s. 103).

"I fredags middag följde jag med ett folk till deras fäbodar vid Årvallen, som ligger en mil härifrån vid foten av Städjan. Under vägen hade man flera stortartade utsigter öfver fjellen. Ett färgspel af rigtigt underbar effect erbjöd Städjan och Nipfjellet på en halv mils avstånd. Den ljusa renmossan på öfre delen af fjellen lyste klart emot det mörkare blå i luften och klipporna kastade mörka skuggor öfver fjellplateauerna och sjelfva Städjestöten af röd skiffer med gråsten längst uppå lyste som en blank kopparhjelm med stålkanter övfver de andra fjellpartierna. / Landet under fjellet låg där som ett mörkblått haf, vid horisonten låg en lång kedja af fjell, öfver hvilka dock tinnarna genom solen höjde sig majestätiskt, men i nordvest brann den i moln nedgående solen i guld och purpur.”

Norra Dalarna var i mitten av 1800-talet tämligen otillgängligt och därför okänt för den stora allmänheten. Några egentliga vägar fanns inte och man fick vandra till fots eller rida på häst. Publikationen av Carl Anton Pettersons (1818-1863) på sin tid högt skattade arbete, Lappland, dess natur och folk, 1861-64, med illustrationer av Per Daniel Holm, bidrog till ett ökat intresse för fjällvärlden. Dalarna kom genom hela Arborelius levnad att bli ett ständigt återkommande motiv i hans konst.

Arborelius’ plein air studier kännetecknas av deras små format och upplösta stil där ljuset och atmosfären spelar en avgörande roll. Hösten 1870 till januari 1872 tillbringade Arborelius i Italien. Även där utförde han företrädesvis små plein air studier. Viggo Loos, op., s. 122 skriver om dessa:

”Alfred Wahlbergs och Gustaf Rydbergs bilder utgöra en uvertyr till vårt friluftsmåleri. Till den uvertyren kunna med full rätt också räknas Arborelius’ italienska studier med sin koloristiska känslighet och sitt intensiva luft- och ljusstudium. I dem nådde konstnären under fransk påverkan en konstnärlig höjdpunkt.”

Och intendent Folke Holmér i katalogen till minnesutställningen över Arborelius på Nationalmuseum 1943:

"Hans skisser från medelhavskusten höra till de mest måleriska i hans tidiga produktion och kunna gott mäta sig med det bästa, som svenska artister överhuvud åstadkommit i Italien."

Dessa omdömen kan också sägas gälla Arborelius’ oljestudier utförde i Dalarna både före och efter hans utlandsvistelse.