Jacques Nicolas Bellin (1703-1772), "Carte Réduite de L'Islande et des Mers qui en sont voisines. Pour servir a la Pesche de la Balaine...", graverat och handkolorerat sjökort över island, en del av Grönlands kust samt intilliggande öar.
Plåt: 56,5 x 86,5 cm.
Blad: 64 x 94 cm.

Förutom detaljerad återgivning av Islands kust, så ger sjökortet ingående topografisk information om själva ön med glaciärer, floder, sjöar, fjordar, bebyggelse samt vulkanen Hekla som avbildas under ett utbrott.
Bellins karta bygger delvis på Thomas Knoffs karta över Island från 1734, vilket också anges i den stora och dekorativa titelkartuschen. Knoffs karta hade i sin tur en märklig historia och förblev under lång tid opublicerad.
1730 sändes den norska armélantmätaren Thomas Hans Henrik Knoff till Island av den danska regeringen. Han skulle fortsätta och fullborda ett tidigare oavslutade arbete med att besiktiga hela ön, Magnús Arasons hade fått uppdraget men gått ur tiden innan det slutförts.
Knoff arbetade under fem somrar med att kartlägga ön, samt korrigera delar av Arasons tidigare ritningar. Han hade också gjort sju kartor över specifika distrikt och en övergripande karta över hela landet som han färdigställde år 1734.
När kartorna fördes till Köpenhamn utbröt en märklig tvist. Knoff hade skickat en kopia av några av dem till sin överordnade i Norge. I Danmark höjdes upprörda röster om förräderi. Kristian VI satte stopp för tvisten genom att besluta att kartorna inte skulle visas eller publiceras, och deras öde var därmed beseglat. De låstes in på regeringsdepartementet och glömdes med tiden bort.
År 1752 publicerade den danske forskaren Niels Horrebow sin bok om Island med titeln "Tilforladelige Efterretninger om Island". 1749 hade han sänts till ön av den Kungliga Danska Vetenskapsakademin för att utforska den och undersöka folkets tillstånd och framtidsutsikter. Boken åtföljdes av en karta över Island, som var en ny version av Knoffs karta från 1734 som nu plockats fram och så slutligen kom till användning.
Kartan var på det hela taget rätt enkel och med många felaktigheter, men trots olika uppenbara brister var dess publicering det viktigaste händelserna inom Islands kartografiska historia sedan biskop Gudbrandurs karta mer än 150 år tidigare. För första gången publicerades en karta över Island som i viss mån baserades på triangulering och ordentliga undersökningar av landet, även om iakttagelser misstolkats och vissa delar baseras på gissningar och rena fantasier.

Jacques Nicolas Bellin (1703-1772) var en av Frankrikes mer betydande kartografer under 1700-talet. Redan vid 18 års ålder, 1721 blev han utnämnd till hydrograf till den franska flottan. 1741 utsågs han till förste Ingénieur de la Marin vid Dépôt des carte et plans de la Marine, och utsågs till Kunglig hydrografiker.
Under hans tid var Dépôt des carte et plans de la Marine ett av de mest aktiva center för framställning av sjökort i hela Europa. Några av de mest kända verken är hans "Neptune Français" (1753) över Frankrikes samtliga kuster, "Hydrographie Française" (1756) över världshaven. Han skrev även över 1000 artiklar i Diderots och d'Alemberts "Encyclopédie" om segling och flottan, samt gav ut en geografisk textbok för undervisning 1769. Hans arbeten kännetecknas av hög kvalitet och stor grad av ackuratess.