Serien ”Paprika” av Anna-Lisa Thomson var i produktion mellan 1949 och 1969, och blev den bäst säljande konstgodsserien i Upsala-Ekebys historia. Den är intressant; inte minst för att den bildar en övergång från 40-tal till 50-tal, eller i sig själv förenar det organiska, mjuka 40-talet med 50-talets grafiska uttryck.

Lergods med sgraffitoteknik, där färg från underliggande lager tas fram genom att skrapa eller rista i ett överliggande färgskikt. Höjd 33 cm.

Bakgrund: Anna-Lisa Thomson (1905-52) blev inte mer än 46 år, men satte avgörande spår i den svenska konstkeramiken historia. Hon började, direkt efter sin utbildning på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack), på S:t Eriks lervarufabrik i Uppsala, där hon mest gjorde bruksgods och prydnadssaker. Men snart efter flytten till Upsala-Ekeby 1935 fick hon som uppdrag att med Sven Erik Skawonius höja nivån på fabrikens alster, med sikte på världsutställningarna i Paris 1937, och New York 1939. Det lyckades över förväntan och hon blir nu en allt mer självständig och uttrycksfull keramiker.
”Hon utvecklar en egen stil, hemlighetsfull och vacker, påfallande ofta med motiv hämtade ur naturens förråd av blad, gräs, blommor, stenar, snäckor, musslor… Det blir märkbart i serier som den effektfulla Paprika, den lätt surrealistiska Athene och den organiska och mörka Marina.” (Magnus Palm: Stora boken om Upsala-Ekeby, 2018, sidan 199).

Anna-Lisa Thomson ägnar mot slutet allt mer tid åt måleri, teckning och diktande. Flera månader varje år tillbringar hon i Grundsund i Bohuslän vid havet, med vänner och skapande. Hon började sitt vuxna liv som keramiker i industrin, och slutade som fri konstnär.