Blågul textilklädsel, rygg med djuphäftade knappar, ben i valnöt.
Rygghöjd 92, sitthöjd 40, bredd 75 cm.

Kerstin Hörlin Holmquist var en framstående möbelformgivare och inredningsdesigner under 1950- och 1960-talen. Hon föddes 1925 i Arvika, Sverige, som dotter till konstnären Tor Hörlin och Greta Andersson. Hörlin Holmquist inledde sina högre studier i England mellan 1945 och 1947, där hon studerade konsthistoria och fascinerades av den klassiska engelska möbelstilen. Därefter fortsatte hon sina studier vid Konstfack University of Arts, Crafts and Design i Stockholm från 1948 till 1953. Redan under denna period skapade hon sina egna skapelser, inklusive sina korgstolar "Stora och Lilla Kraal", som påverkades av afrikanska traditioner och kombinerade hantverk och industriell produktion. Dessa presenterades på utställningen "52 Möbler 52" i Göteborg och väckte Nordiska Kompaniets intresse.

År 1952, strax efter att hon avslutade sina studier vid Konstfack University of Arts, Crafts and Design, uppmärksammades Hörlin Holmquist av Elias Svedberg, chef för NK Triva, en framstående inredningskoncept inriktat på modern design och nya inredningsidéer. Denna uppfriskande inställning till design var inriktad på att locka en yngre målgrupp av konsumenter. Kerstin Hörlin Holmquist anslöt sig till detta projekt och började snart skapa möbler som skulle komma att bli en del av NK:s Triva-kollektion. Hon skapade flera kända möbelserier, däribland "Paradiset", som kännetecknades av mjuka linjer och organiska former.

Under 1970-talet designade hon trädgårdsmöbler och samarbetade med Kooperativa Förbundet (KF) för att skapa möbelserien "Kära släkten". Hon samarbetade även med företaget A&C Collection i Kristianstad för att designa möbler och interiörer för kontor och offentliga utrymmen.

Hörlin Holmquist är känd för sitt personliga och tidlösa formspråk samt sin förmåga att se bortom kortlivade trender. En av hennes designfilosofier var att skapa möbler med "human qualities", det vill säga möbler som var vänliga, mjuka och artiga samtidigt som de behöll sin karaktär. Hon var en del av den generation kvinnliga skandinaviska formgivare som inkluderade fantasifulla och humoristiska element i sina verk. Hon avled 1997 och efterlämnade en betydande och omtyckt designarv. Hennes möbler är representerade på institutioner som Nationalmuseum i Stockholm.

En av de mest karakteristiska och igenkännbara aspekterna av "Paradiset" var användningen av frigolite-ramar för att skapa möbelstommarna. Frigolite, en lätt plastmaterial, var en ny teknik som tillät möblerna att formas i organiska och mjuka former som tidigare inte var möjliga med traditionella metoder. Denna teknik möjliggjorde skapandet av kurviga och eleganta möbelstommarna som blev signatur för "Paradiset" serien och gav möblerna en inbjudande karaktär samtidigt som de var lätta och lekfulla för ögat. "Paradiset" hyllades av interiörtidningar i hela Skandinavien och dess popularitet sträckte och sträcker sig långt utanför Sveriges gränser.