Mahogny. Bakvägg och botten med spegelglas. 2 hyllplan i glas. Brännmärkt undertill. Bredd 90 cm. Djup 30 cm. Höjd 170 cm.

Inköpt omkring 2000.

Vitrinskåp modell 2077 formgavs av Josef Frank för Svenskt Tenn under mitten av 1940-talet och hör till hans senare möbelritningar för företaget. Modellen tillkom i en period då Frank, efter krigsåren och vistelsen i USA, återupptog ett mer kontinuerligt samarbete med Svenskt Tenn. Vitrinskåpet betraktas ofta som en av hans sista modeller inom denna möbeltyp, vilket placerar det i slutet av en utveckling som sträcker sig tillbaka till Franks tidiga arbete med vitriner och skåp sedan 1910-talet.

En av de centrala utgångspunkterna i Josef Franks möbeltänkande var hans kritik av möbler som uppträder som arkitektoniska block i rummet. Han menade att möbler inte borde dölja eller bryta rummets struktur. I stället skulle de förhålla sig till arkitekturen på ett lätt och respektfullt sätt. Därför gav han ofta sina skåp och förvaringsmöbler relativt höga ben, vilket gör att möbeln lyfts från golvet och att mötet mellan golv och vägg förblir synligt. På så vis bevaras rummets rumsliga kontinuitet och möbeln framträder som ett fristående objekt snarare än som en tung del av byggnaden.

Denna filosofi är tydlig i 2077 genom att låta skåpdelen vila på en relativt lätt underdel så skapas en visuell distans till golvet, vilket bidrar till den känsla av rörlighet och lätthet som gränsar till en svävande egenskap. I stället för att uppfattas som en fast installation i rummet framträder vitrinen som ett självständigt objekt i interiören.

Josef Frank, österrikisk-svensk arkitekt och formgivare, föddes 1885 i Baden, nära Wien, och avled 1967 i Stockholm. Han växte upp i Wien i en judisk familj och studerade arkitektur vid Vienna University of Technology. Redan på 1920-talet gjorde han sig känt för sina egna synpunkter inom modernismen, där han ifrågasatte idén om standardiserade inredningar och förespråkade bekvämlighet, hemtrevnad och färgrikedom i stället för puritanska principer.

Josef Frank kom att anställas av Svenskt Tenn 1934 och hans samarbete med Estrid Ericson ledde till en internationell framgång. Deras utställningsrum på världsutställningar i Paris 1937 och New York 1939 bröt mot tidens ideal med modiga kontraster inom material, färger och mönster. Denna inredningsstil kom att kallas "Swedish Modern," och duon Frank och Ericson blev dess främsta företrädare.

Frank's designkoncept och estetik hade en djupgående inverkan på den svenska och internationella designscenen. Hans arbete står som en hyllning till funktionalism och hans bidrag till den moderna designhistorien har blivit tidlösa klassiker.