Dagermått 36 x 42,5 cm. Rammått 52 x 57 cm.

"Vinterfågel", daterad 1951, visar en ensam fågel placerad på en gren i ett stiliserat buskage. Motivet är till synes enkelt, men rymmer en påtaglig närvaro som är karakteristisk för Ester Henning. I hennes produktion från denna period framträder ofta ett koncentrerat fokus på en enskild figur eller gestalt. Här framstår fågeln inte enbart som naturstudie utan som ett närmast symboliskt väsen. Den sitter stadigt på grenen, men omges av en omgivning som är mer antydd än fast förankrad. Det finns en balans mellan stabilitet och skörhet, där linjens precision möter färgens känslighet.

Pastellmediet möjliggör en omedelbarhet i uttrycket. Strecken är synliga, handens rörelse tydlig. Samtidigt visar kompositionen en medveten strukturering av bildytan. Fågeln placeras något åt sidan, vilket ger en subtil asymmetri och skapar rörelse i bildrummet. Den diskreta signaturen i nedre vänstra hörnet förankrar verket i konstnärens sena institutionsperiod, då skapandet hade blivit en kontinuerlig och central del av hennes vardag.

Ester Matilda Henning intar en särställning i svensk konsthistoria. Hennes liv kom att till största delen utspelas inom den psykiatriska institutionsvården, men parallellt utvecklade hon ett konsekvent och egenartat konstnärskap som i dag betraktas som en betydande del av det svenska 1900-talets bildvärld.

Hon föddes 1887 i Yngshyttan i Värmland och avled 1985 i Stockholm. Uppvuxen i en skomakarfamilj och tidigt tvungen att bidra till familjens försörjning närde hon redan som ung en uttalad ambition att bli konstnär. År 1911 flyttade hon till Stockholm och skrevs in vid Tekniska skolans avdelning för kvinnliga lärjungar, där hon studerade figur och ornamentmodellering. Studierna bedrevs under ekonomiskt pressade förhållanden och i kombination med tillfälliga arbeten som hembiträde och sömmerska.

År 1916 insjuknade Henning och lades in på Katarina sjukhus. Efter ytterligare sammanbrott kom hon 1919 att skrivas in på Säters sjukhus. Därefter följde vårdtider vid Uppsala hospital, Långbro, Beckomberga och slutligen Solberga sjukhus, där hon avled 1985.

En avgörande vändpunkt inträffade 1936, då en kurator på Beckomberga uppmärksammade hennes konstnärliga begåvning och försåg henne med material. Under de följande decennierna producerade hon teckningar, målningar, skulpturer och textila arbeten. Skapandet blev en kontinuerlig och strukturerande kraft i hennes liv.

Hennings verk uppmärksammades i samlingsutställningen Schizofren konst i Göteborg, där hon visades tillsammans med konstnärer som Ernst Josephson och Carl Fredrik Hill. Därefter har hennes konst presenterats i separata och tematiska utställningar.

Verk av Ester Henning finns representerade vid Nationalmuseum och Moderna museet samt i flera offentliga och privata samlingar. Hennes konst har även visats på Liljevalchs konsthall och Bror Hjorths Hus.