Etikettmärkt.
Benstrukturens mått: 35 x 82 x 82 cm.

Poul Kjærholm (1929–1980) var en av den danska modernismens mest konsekventa och materialmedvetna möbelarkitekter. Utbildad möbelsnickare och examinerad från Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn 1952 förenade han hantverkets precision med ett analytiskt och arkitektoniskt förhållningssätt till möbelform. Han betraktade sig mindre som möbeldesigner och mer som formgivare av rumsliga strukturer, där varje objekt relaterade till kropp, material och arkitektur.

Till skillnad från många samtida danska formgivare som föredrog trä valde Kjærholm stål som primärt konstruktionsmaterial. För honom var stålets konstruktiva potential och ljusreflekterande egenskaper centrala estetiska kvaliteter. Han kombinerade det ofta med läder, rotting, trä, marmor eller glas och lät materialen samverka i en stramt artikulerad helhet. Denna materialdialog är tydlig i exempelvis PK22 från 1956, där den slanka stålkonstruktionen bär en sits i läder eller rotting med återhållen elegans, samt i PK61 från 1955, där ett exakt sammanfogat stålstativ samspelar med en skiva i glas eller sten.

Kjærholms formspråk kännetecknas av geometrisk klarhet, synlig konstruktion och en reducerad detaljering som för tanken till internationell modernism och förebilder som Mies van der Rohe. Samtidigt är proportioneringen djupt förankrad i den danska tradition som förmedlades via Kaare Klint och Kunstakademiet. Resultatet är möbler som förenar industriell exakthet med taktil närvaro.

Under sin karriär samarbetade han nära med tillverkaren Ejvind Kold Christensen, vilket möjliggjorde en hög hantverksmässig kvalitet i produktionen. Flera verk, däribland PK24 Chaise Longue från 1965 och dagbädden PK80 från 1957, har blivit internationella referenspunkter inom 1900-talets möbeldesign. Hans arbeten finns representerade i samlingarna hos bland andra Museum of Modern Art och Victoria and Albert Museum.

Parallellt med sin formgivning var Kjærholm verksam som lärare och senare professor vid Det Kongelige Danske Kunstakademi. Hans inflytande sträcker sig därför både genom de konkreta möbelobjekten och genom en pedagogik som betonade materialens eget språk, konstruktionens logik och möbelns relation till rummet. I denna förening av hantverk, arkitektur och modernistisk reduktion ligger hans bestående betydelse.