Grönlackerad plåtskärm, räfflat träskaft i valnöt, fot och krön i antikoxiderad mässing.

Höjd 48 cm, diameter 36 cm.

Litteratur: Modellen avbildad i Nordiska Kompaniets produktkatalog 1938.

Erik Tidstrand (1876–1944) var en svensk formgivare och inredningsarkitekt som kom att spela en central roll i utvecklingen av modern svensk belysningsdesign under första hälften av 1900-talet. Han föddes i Arboga och inledde sin karriär hos belysningsföretagen Leja respektive K.M. Lundberg, vilka senare slogs samman i samband med bildandet av Nordiska Kompaniet år 1902. I samband med detta kom Tidstrand att bli chef för NK:s belysningsavdelning, en position han innehade under mer än fyra decennier fram till början av 1940-talet.

Under sin långa verksamhet vid NK utvecklade Tidstrand ett stort antal armaturer för både privata och offentliga miljöer och bidrog därigenom till att forma den svenska belysningsindustrins uttryck under perioden. Hans arbete präglades av ett nära samarbete med flera av samtidens framstående arkitekter, däribland Ivar Tengbom, Carl Bergsten och NK:s chefsarkitekt Axel Einar Hjorth. Tillsammans utformade de belysningslösningar för ett antal betydelsefulla byggnader och interiörer, bland annat Stockholms konserthus, Tändstickspalatset och passagerarfartyget MS Kungsholm.

Tidstrands armaturer kännetecknas av en elegant balans mellan funktion och dekorativ formgivning och räknas till de mest representativa exemplen på den svenska klassicistiska stil som brukar benämnas Swedish Grace. Hans arbeten uppmärksammades även internationellt och visades vid flera av tidens stora designutställningar, däribland Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industriels Modernes, Barcelona International Exposition, Stockholmsutställningen 1930 och Exposition Internationale des Arts et Techniques dans la Vie Moderne.

Genom sin långvariga verksamhet vid Nordiska Kompaniet och sina samarbeten med ledande arkitekter kom Erik Tidstrand att etablera en standard för svensk belysningsdesign som fick stort inflytande under mellankrigstiden och som fortfarande betraktas som en viktig del av svensk designhistoria.