Dekor av blommor i intarsia med pärlemor. I låda. Fiolens längd: 58 cm. Lådans längd: 78 cm.

Denna fiol, nummer 153 från 1868, uppvisar en varm bärnstensskimrande fernissa och elegant formade f-hål som tydliggör Larssons förtrogenhet med klassiska italienska förebilder. Trots att han var självlärd lyckades Larsson uppnå en klangrikedom och hantverksprecision som placerar honom i en särställning inom svensk instrumenthistoria. De mjukt avrundade bågarna, den varsamt arbetade locket och detaljrika ornamentiken vid stränghållaren vittnar om ett omsorgsfullt utfört arbete där materialförståelse och musikalisk känsla är lika närvarande.

Olof Larsson (1805–1906) var en framstående fiolbyggare från Östra Skrukeby i Östergötland, ofta benämnd Sveriges egen Stradivarius. Ursprungligen verksam som bonde, nämndeman och entreprenör utvecklade han vid sidan av sin huvudsakliga gärning ett exceptionellt hantverkskunnande inom instrumentbygge. Under sin långa levnad tillverkade han över 300 fioler, utförda med stor omsorg och med material från den egna gården. Hans instrument kännetecknas av eleganta proportioner, raffinerad bearbetning av virket och en tonkvalitet som väckte uppmärksamhet redan under hans samtid.

Larsson var en aktad person i bygden och tillhörde sin tids lokala ledarskikt, men hans fioler kom att ge honom ett bestående rykte långt utanför Östergötland. Att han fortsatte bygga instrument upp i 90-årsåldern vittnar om ett liv präglat av arbetsamhet och passion. Flera av hans fioler är bevarade och spelas fortfarande, och hans efterlämnade mallar samt omfattande anteckningar ger en unik inblick i ett svenskt hantverksarv av högsta klass. I dag framstår Larsson som en av 1800-talets mest märkliga svenska instrumentmakare, ett självständigt geni i den nordiska luthiertraditionen.