Skulptur i brons föreställande dansande kvinna med sockel i svart marmor. Märkt "Le Verrier Paris".

Höjd: 38 cm.

I 'Jeu' framträder Max Le Verriers tydliga förankring i 30-talets Art Deco-estetik, där kroppen inte enbart är anatomisk utan framför allt formbärare för en stiliserad modernitet. Figuren är reducerad till slanka, strömlinjeformade volymer och uppbyggd kring en stark, svepande rörelse som skapar en nästan grafisk silhuett. Titeln 'Jeu', som betyder lek eller spel, understryker verkets tematik: en lek med rörelse, med gravitation och med formens balans.

Max Le Verrier (1891–1973) var en av de tongivande gestalterna inom den parisiska Art Deco-rörelsen och förenade skulptural sensibilitet med en stark känsla för dekorativ form. Efter studier i Genève och återkomsten till Paris efter första världskriget etablerade han en egen ateljé där han kom att utveckla ett personligt och konsekvent formspråk. Genombrottet kom i samband med världsutställningen i Paris 1925, där han belönades med guldmedalj och där hans stiliserade och rytmiskt uppbyggda figurer väckte uppmärksamhet.

Le Verriers produktion omfattar såväl fria skulpturer som funktionella bruksföremål i brons, ofta monterade på marmorsocklar och försedda med omsorgsfullt utarbetade patinor. Hans motivvärld domineras av idealiserade kvinnogestalter och djurframställningar, där rörelse och balans betonas genom strama siluetter och en tydlig volymbehandling. Samtidigt drev han en egen gjutverkstad och samarbetade med flera framstående samtida skulptörer, vilket placerar honom i centrum av den dekorativa konstproduktion som definierade mellankrigstidens estetik.

Hans konst förenar hantverksskicklighet och industriell reproducerbarhet, och speglar Art Decos strävan efter elegans, modernitet och materialmedvetenhet. Trots stilens dekorativa prägel vilar hans verk på en solid skulptural grund, där proportion, yta och ljusverkan ges avgörande betydelse.